Kiruna <3
På bussen 20 minuter från Arlanda...
Flyget går 13:00 och jag vill bara vara framme typ nu.
Trött på att resa.
Vill bara hem till min obäddade säng.
Åååh jag är hungrig som satan.
Det börjar arta sig!
Är samma distans, bara appen som är skum...
Don't forget to smile ~
Godmorgon...
Waaaaaaaay to early if you ask me.
Blir till att fira mamma idag, men ska även försöka ta mig ut och springa igen.
- tystnaden tar kål på mig -
Nutte ~
Förhoppningsvis får vi hem en sån här gullunge tills midsommar. Dör lite lätt.
Slänger även med en bussbild e ren tristess.
~
26 timmar och inte ett ord.
Oron blir bara värre och värre.
Dippdippdippjagfallernedåt ~
Tankarna kryper närmare och jag vet knappt vad jag ska ta mig till längre.
Allting bara dippar. Drar ner mig igen.
Allting efter igår.
Jag vet inte om jag ens vågar att gå dit igen.
Om jag vågar låta honom gröpa i mitt huvud och i mina tankar.
Take me back to where I belong ~
Sleepless nights with toooo many thoughts -
Känns ovärt att ens försöka ärligt talat.
Funderar på att sätta mig med matten och försöka komma ikapp lite.
Fysiken skiter jag i tills i helgen.
Får väl sitta under LANet eller något och plugga.
Ska ju ändå sitta och "jobba" 00-02 lö-sön.
Ahja.
Kan väl ta det då eller ngt, säger vi.
Saknade människa.
In times like this, all i wanna do is lay down and cry -
I let my walls come down
I let myself smile and feel alive
I let my walls come down
no matter how I try I don't know why
you push so far away
you wrapped your hands tight around my heart
you squeezed it full of pain
with this knife I'll cut out the part of me
the part that cares for you
with this knife I'll cut out the heart of me
the heart that cares for you
I can't believe the way you took me down
I never saw the pain
coming in a million broken miles
like poison for my veins
with this knife I'll cut out the part of me
the part that cares for you
with this knife I'll cut out the heart of me
the heart that cares for you
with this knife I'll cut out the part of me
the part that cares for you
with this knife I'll cut out the heart of me
the heart that cares for you
the hate and the fear
the nightmares that wake
me up in tears
the nightmares and the hate
and the fear
the nightmares that wake
me up in tears
the nightmares and the hate
and the fear
the nightmare that wake
me up in tears
the nightmares and the hate
- I miss you -
Why do people change?
Det är något av det som jag tar åt mig mest av, speciellt när det är från människor som jag bryr mig om och som vet hur mycket skada du har gjort i mitt liv och psyke.
En dag på 1148 dagar har jag varit tvungen att spendera med dig, och det var en av de värsta dagarna i mitt liv.
Om jag kunde skulle jag radera allting som har med dig att göra. Skära bort varenda liten del i min hjärna som är infekterad av dig. Skära bort varje liten del av mitt DNA som involverar dig. Jag vill slå sönder ditt ansikte så du inte är dig lik. Jag vill eliminera varje litet spår av dig på denna jord tillsammans med all skada som du har gjort.
Du är en lögn, en enda stor lögn. En lögn och ett svin.
Men trots allt så saknar jag dig, den du var när jag var liten, den som tog hand om mig när jag bråkade med mamma. Den som jag betydde mest i hela världen för.
Jag säger till mig själv hela tiden att vara glad, se glad ut så kanske det känns hela vägen igenom tillsist... Men det går inte. Jag har slut på ork. Det känns som att den har runnit iväg som sand genom händerna.
Jag har slut på ord. Kan inte sätta ord på känslor eller tankar.
Om allt bara var som när jag var liten... Om du bara varit densamma hade det aldrig blivit såhär. Om du inte hade förändrats, låtit din avundsjuka ta över, göra dig till en annan människa eller med andra ord ett monster. Om du inte låtit sorgen ta över i ditt liv efter din mors död hade du inte varit såhär.
Om hon inte gift sig med honom, struntat i dig, hade du aldrig blivit såhär. Om allt bara kunde varit som när jag var liten och du älskade mig. Om allt bara kunde vara som när jag betydde något för dig. Om allt kunde vara som när jag fortfarande fick beröm för minsta lilla som jag gjorde. Om allt bara kunde vara som när du faktiskt brydde dig över huvud taget.
Om du bara kunde gå tillbaka till den normala du.
I keep telling myself that everything's going to change, that you'll change.
I kepp telling myself that I'm enough for you, that you're proud of me.
I need you to see me, to see how I feel and the damage you've created.
I need you to feel sorry for your actions, and admit to me and the rest of the world that your actions were wrong.
I pretended, I dreamed, I hoped
But now there's nothing left of that.
You broke me, destroyed me.
Bilden är från senaste gången jag såg dig lycklig och kände mig älskad av dig.
Thailand i början av 07.
Men så fort vi var tillbaka i Sverige bröt helvetet loss.
Du blev densamma som du varit flertalet år innan.
Du återgick till att vara ditt gamla vanliga monster.
Du återgick till dina vanor, att påpeka hur dålig och värdelös jag var.
Du återgick till att göra mitt liv till ett helvete och förstöra mitt psyke.
Jag orkar inte längre.
Jag orkar inte med mardrömmar, jag orkar inte med ångest, jag orkar inte med tankar, jag orkar inte med mitt psyke, jag orkar inte med livet.
Jag önskar bara att du kunde se mig för den jag är och visa att du är stolt över mig och mina insatser, det är att jag behöver från dig. Är det så mycket begärt?
03.13
För mycket på allt.
Allt det dåliga, allt det bra.
27092011
Suddely, you made me realize.
One single glance...
- never again -
~
The nightmares are closing up.
Helvete.
Att det skulle gå så här jävla snabbt för den att komma tillbaka trodde jag inte.
Helvete.
Helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete helvete fan.
Tre år utan förändring.
08072011 02:20
Ja, I think I've made my point...
Jag borde sova, men jag kan inte.
Tänker alldeles för mycket.
Jävla tankar, jag hatar er.
Och mig själv.
Träffa Sanna&Johan senare idag, skönt. Få tankarna att försvinna en aning...
Sen stugan hela helgen... Kult.
Mörkret tätnar, klockan tickar, tankar snurrar.
Godnatt, eller vad ska man säga?
Kan inte sova, min hjärna verkar inte veta om vad det är för tillstånd, så tar tillfället i akt och skriver lite random saker här istället.
Tar tåget till Tina om 11 timmar, längtar! Ska dock upp om 7... Hej ännu mer sömnbrist.
Anyways... Packat hela dagen för baby och längret, tror inte jag varit såhär taggad över två veckor som jag är just nu faktiskt. Ska bli så skönt att träffa så många saknade människor som jag mår bra av... Lägga all skit i Örebro bakom mig för ett tag.
Drog en sväng bort till Marieberg för att träffa Sanna och kolla runt lite... Slutade med att jag kom hem med en ny skjorta och extremt mycket skitsnackande.
Drömmar kan ta sig ärligt talat... Bara förvirrar vardagen sådär. Hade skummaste drömmen om en person som jag inte borde drömma om, speciellt inte sånt. Hela den dagen blev fucked up, kunde inte få ur drömmen ur skallen. Dock kan jag fortfarande inte det, men den är inte lika framträdande längre. Alla som jag berättat drömmen för har blivit lite "w...t...f...?!", så ska nog inte berätta mer om den. Var lite för mycket undangömda saker med i den från många år tillbaka, och de ska stanna gömda. Kanske slutar med att de glöms bort fullkomligt. (Hoppashoppashoppashoppashoppas)
Nu är klockan ännu mer, och ändå är jag inte ett dugg trött. Känner mig duktig som ställer om dygnet såhär och sen ska upp galet tidigt... Way to go, verkligen. Vill kunna sova. Vill kunna äta normalt utan ångest. Vill kunna glömma allting som gör ont, som sitter fast likt taggar i mitt hjärta och minne.
Har ingen aning om vilka som ens läser det jag skriver här... Men det bryr jag mig inte om längre.
Jag hade hoppats på att få en sista underbar termin i nian som jag skulle komma ihåg i hela mitt liv... Nu vill jag bara glömma den och i stort sett alla som den involverade. Vill glömma alla som fått mig må dåligt, alla anledningar till varför jag varit på gränsen till att bryta ihop nästintill dagligen i skolan på grund av iskalla blickar. Jag vet att det låter som världens "tjejigaste" problem, men jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om er, men ändå vill taggen som innehåller er inte lossna, den sitter kvar där och skaver dag ut och dag in. Ni förstörde min sista termin, som kunde blivit den bästa. Ni drog ner mig i skiten och stod och hoppade på mig när jag redan låg ner. Och allt hände utan någon anledning. Allting förändrades som under en natt, och det verkar som om det är en av er som lyckas övertyga alla andra om att jag är så fel och dålig och gud vet vad. Ni förstörde mig.
- det är aldrig lätt att bli utbytt, speciellt inte av dem du trodde var några av dina närmaste -
Try to smile, even if you have to fake it.
Fake your smiles and happiness,
then maybe no one will notice the pain in your eyes.
Try not to show your real emotions, if they contain sadness, grief or anxiety.
Your closest will try to understand, even if they don't manage.
Känns som om jag bara skriver för att skriva, men det finns så mycket jag vill få ur mig att jag snart skiter i vilka som läser, och ifall de som allting handlar om läser för det senaste halvåret har varit extremt jobbigt och ni har inte jort det bättre, ingen av er. Erat beteende har förändrat mig, men jag vet inte om det är till det bättre eller sämre. Det senaste halvåret har innehållit så många sömnlösa nätter fyllda med ångest. Så många nätter med tårar som inte velat ta slut. För många drömmar med den person som gjort allra mest skada på mitt psyke. Orken rinner ur mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Självdestruktivitet är nog den största plågan egentligen, för den ligger alltid där i bakhuvudet. Antagligen är den mest en försvarsmekanism... Lättaste vägen ut ur det svåra.
Det finns så många jag vill ställa mig och skrika på, försöka få dem att förstå hur mycket de har sårat mig, men det kommer antagligen aldrig att hända. Jag kommer bara ta till muren mer och mer igen. Den är redan nu nästan så tjock den kan vara. Tror nästan att jag lyckas lura mig själv ibland att allting är borta, men efter bråkdelen av en sekund är allting tillbaka igen, ännu jobbigare.
Klockan tickar, jag borde sova. Jag vill inte sova. Jag kan inte sova. Jag vågar inte sova.
Vet inte säkert hur många nätter jag vaknat gråtandes den senaste tiden, men hela tiden ökar antalet. Mardrömmar är nog det jag avskyr mest för tillfället, för de förstör så mycket. De förstör mitt dagliga psyke. Speciellt drömmarna om dig.
Men det är väl som de säger...
Smärtan är det enda som visar att vi faktiskt lever.
Igår var jag högst upp, imorgon är jag nedanför ~
Kan inte äta
Kan inte sova
Kan inte glömma
17 maj 2011
I am fragile, please, don't let me fall back into those habits.
The only thing they do to is tear me apart, shatter everything I've ever believed in and hoped for.
I can't make you change
27 april 2011
Om en bild säger tusen ord, hur mycket säger då tystnaden?
Hur mycket säger då ett fullkomligt neutralt ansikte?
Hur mycket säger då skrik ut i tomheten i natten?
Hur mycket säger då trasiga knogar efter en tegelvägg?
Hur mycket säger då tystnaden?
Jag orkar inte.
