Långa nätter och tunga dagar
Trasig utan dig

Anxiety
Jag måste bara få skriva
Don't know how much time that've past, but it feels like forever
Breathin in snowflakes
I'm my own worst enemy
Ta mig till Gotland.

Neuroticism
Kom upp tillbaka till Kiruna igår och sömnbristen börjar ta på humöret.
Låt mig bara fylla 18 och slippa alla dessa jävla gräl.
Låt mig slippa tankarna.
Låt mig slippa den här skiten.
Är riktigt jävla less.
Kaos
Inte många dagar kvar tills jag är uppe igen och längtar så jag håller på att bli galen.
Sleepless and lonely nights..
Kan åter igen inte sova, GREAT!
Trots att jag sov ca 2 h inatt.
Var och kollade på skönheten, var nästan helt inne på att köpa den... Tills prisfrågan kom på tal. Sjukaste jävla överpriset, no way Im paying that much, ain't worth it. Ville bara ställa mig och skrika i ansiktet på honom att han aldrig kommer att få den såld för det priset. Jävla utlänning.
Lite rikare nu åtminstone, efter alla julfiranden.
Får se vad de går till...
Ny bas? FestivalER? Festival? Spara?
Me no know.
Allt har hamnat på sne hela dagen. Vill bara ställa mig och skrika.
Först hemma hos mormor&morfar märktes det så tydligt hur dåligt mormors minne börjar bli, samt morfars hörsel.. Och det gjorde så ont att se mamma må så dåligt över det. Och det dröjde inte länge innan samtalen om död hit och död dit kom igång.
Blev inte bättre av andra stället vi besökte, då Semlan ligger begravd där, och det är ganska prick ett år sen hon dog. Juldagen var det prick ett år..
Som grädde på moset kan låtsaskusinens farsas cancer kommit tillbaka, den här gången i lungområdet.
Inte konstigt att jag inte tycker om jul längre, allt handlar bara om död hela tiden trots att alla tvingar fram den där "älskvärda" stämningen som jag mer än gärna halshugger.
Och dagen var ännu underbarare med sömnbrist som gör mig till världens bitch som är nära på att ställa mig och skrika på allt som gör minsta lilla ljud...
Humörsvängningar i mitt hjärta.
Ta mig hem till Kiruna, snälla.
Anxiety
Packad morsa och ohyfsad låtsasfarsa.
Såg ett plan tidigare, nyss lyft från cancún. Kände bara hur mycket jag ville sitta i det, utan dem, och flyga tillbaka upp till Kiruna. Antingen det eller springa iväg på stranden och sätta mig någonstans långt från civilisation och gråta, bara få ut allt igen. Så less på hur de alltid lyckas få mig att må så här så fort jag är hemma, eller ens i närheten av dem.
Grattis på födelsedagen M.
Trots att du inte vill ha kontakt med mig över huvud taget.
There's no time left for you to tell me how
Varit så pepp hela dagen, varför går det neråt nu?
Var iaf Lucia idag...
Var ute på Esrange och sedan skolan och sjöng med skolans fina luciatåg.
Åh nästa år, då jävlar är det vi som håller i det!
Ett prov kvar, slutprov i fysik, det här året.
Känns bra.
Känns dock som att det är så mycket så jag orkar inte plugga på något utav det...
Ska nog dra och lägga mig istället.
Agh så less.
Bara... Nej.
Aja, är hemma om 12 dagar, däremellan ska jag hinna med Luciarocken imorgon på TT, städa, tvätta, packa, en vecka i Mexico och förhoppningvis bli lite helare på något skumt sätt.
Känner bara mer och mer att jag inte längre ät tillräckligt för någon av er.
Igår var jag högst up, imorgon är jag nedanför
Fyra år och ingen jävla förändring.
Four years of suffering.
Jag är så rädd.
Fyra dagar kvar tills det är fyra år sedan.
Fyra år sedan allt blev för mycket.
Och den årsdagen kommer jag förmodligen att spendera ensam.
Jag är så rädd för att ångesten ska komma och ta över, den är på så god väg just nu.
-
What if's
Så många "om" utan svar.
Men inte väntade du, inte kunde du vänta en månad till tills vi sågs igen.
Inte kunde du heller säga någonting när vi väl satt och snackade om allting mellan himmel och jord och skiljdes år med en puss. Inte kunde du säga något, bara för att jag höll på att börja gråta, av lycka för att jag saknat dig så mycket.
Jag vet inte längre vad jag varken får känna eller känner, förutom svek och tomhet.
Seriöst, när allting började gå bra igen i mitt liv så kom det där och drog ner mig så jävla djupt.
Jag som trodde att du kommit för att för en gångs skull hjälpa mig, inte dra ner mig.
Jag trodde vi var klara med den skiten och hade rett ut allt under sommaren, men nej.
Jag, jag, jag, du, du, du.
Jag försöker mer än någonsin att lägga allting bakom mig, få en nystart, men det är inte längre lätt.
Det är inte lätt när du knappt kollar åt mitt håll, säger någonting till mig eller ens bryr dig om att jag existerar.
Det är inte längre lätt med någonting.
Det är inte längre lätt att möta allas begär, att låtsas som att allting är bra.
Jag vill så gärna prata med dig, som den där kvällen, få dig att se mig i ögonen och säga som det är, men det lär inte hända, för du verkar vara för feg för att ta tag i saker.
Men jag är stolt, jag är stolt över att jag försökte ta tag i allting, jag skyller på dig att allting sket sig den här gången. Den här gången var det fan inte mitt fel.
Det är inte så jävla svårt att "ah, du, förresten, jag har flickvän där hemma."
Jag vill bara att du ser mig i ögonen och säger som det är.

Ragemode - on
Hej jag kommer dö inom de närmaste dagarna.
Så jävla mycket prov och ligger så mycket efter.
Pallar inte plugga heller.
Så jävla irriterad på mänskligheten.
Ska det vara så jävla svårt eller?
Dra på brutala musiken på högsta volym och försöka att lugna ner sig...
Låter som en bra idé, men inte fan hjälper det.
Alltså ÅÅÅÅÅÅÅH!
Jag pallar fan inte.
Kvällen till ära, några som jag inte lyssnat på på väääldigt länge...
Slipknot
Long time no see
Det är nu jag önskar att jag hade mina högtalare uppe i Kiruna och inte hemma i fucking Örebro.
Neeeeeeedz the bass.