Inne på mitt sjätte avsnitt utav house...
Funderar fan på att gå och lägga mig snart sen ta morgondagen som en pluggdag och göra resterande distanser så jag slipper dem.
Jag vill bara sova bort allting.

Träffade M idag.
40 minuter. Värt.
Kände typ för att kidnappa honom och få honom att stanna här hela lovet, men ne.

Han kommer hit idag, ifall han inte är för bakis och sover bort hela dagen...

Har varit vaken i över en timme men orkar inte röra mig ur sängen. Vill bara lägga mig och gråta, men det kommer inga tårar.

Jag vill inte vara kvar hemma längre.

Vill ha imorgon men samtidigt inte.
Vill träffa Jens och ska bli askul att träffa honom igen.
Sen kommer M hit en stund.
Just nu vet jag inte hur jag ska hantera den situationen.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra.

Jag hatar när ångesten smyger sig fram när jag är hemma och jag är fullt sårbar utan något skydd mot den.
Jag vill bara gömma mig under en sten och sluta tänka på allt och alla.

Är nere hos kusinerna och kollar på Wallander...
Saknar honom

Godmorgon världen, astrött är jag iaf.
Knappt kunnat sova något, alla lakan luktar fel.
Sista gången som jag kommer hem till det här huset. Fyfan vad det ska bli skönt att flytta in till stan och bort från den här hålan. Närmare honom.

Idag blir det iaf att åka bort och kolla på våra avelshonor som kan bära på en av våra nya katter till huset hohohohoho c:
Ragdolls<3

Komiskt nog kollar jag upp på himmeln efter det där härliga gröna skenet...
Jag vill tillbaka upp redan och jag har inte ens kommit hem än.

Sitter i bilen på väg hem från Arlanda och innan dess Kiruna...
Två veckor hemma och det känns redan som om jag kommer att gå under.
Saknar honom redan så enormt mycket.
Det blev ju ännu bättre då vi precis åkte igenom Västerås (skiiiiitstad!!!)
Jag saknar honom, bara vara i hans famn.
Femton dagar kvar.
Femton dagar tills jag får se ditt underbara leende igen.
Femton dagar.
Vi får hoppas på att jag klarar mig igenom dessa femton dagar utan några större skador eller traumatiska upplevelser.
Är ju trots allt hemma hos mina världsbästa vänner i två veckor.
Mollypop på tisdaaaaag<3

Biologiprov imorgon och jag kan inte sova.
/forever alone.
Kommer inte få träffa M på två jävla veckor. Kommer typ gå under känns det som.

Åker hem på lördag, ska ändå bli rätt så skönt.

Du<3

Jag kan inte säga att jag har någon som är min allra allra bästa vän och att det bara är den ende som är det.
Jag har många som står mig nära och känner mig väl och vet hur jag fungerar.

Arvid Danneker
En som står mig väldigt nära, och är extremt saknad efter att inte ha träffat människan på snart 4 månader.

Alldeles för länge enligt min tidsräkning.

Haha jag tror knappast att det går att räkna hur många timmar som vi har snackat i telefon...

Alla gånger som båda stått i livsavgörande vägskäl.

Jag skäms inte för att säga att du är en av mina bästa vänner.

Sen finns det några till som står mig nära.
Typ Molly, Anton, Zarah och några till.

Drar hem om tre dagar..
Ska både bli skönt och känns sorgligt.
Kommer sakna sönder efter Marcus :c
Två veckor utan honom och jag kommer typ gå under.

Kanske ska säga godmorgon btw?
Älskar sovmorgon muahaha.
Har sovit för mycket.. Därav mitt skumma humör...
Förlåt :(

Att vakna upp bredvid någon som betyder mer än allt.
Att gå på konserter och festivaler.
Att umgås med mina bästa vänner.
Att gå på rymdgymnasiet.
Att pussas.
Att lära mig nya saker.
Att göra bra ifrån mig.
Musik.
Böcker.
Norrsken.
Vänner.
Att fika.

Kan fortsätta länge…

Har en dejt med min säng och matteboken... Men ska nog snart vara otrogen med biologipapprena istället...

/forever alone.

- Jag saknar din famn om natten -

Förändring.

Det är någonting som jag verkligen inte klarar av.

Att folk förändras, att saker förändras, att jag förändras.

Men förändrig är inte alltid dåligt, när det är till det bättre så bryr jag mif inte direkt.

Men när det bara går neråt så vill jag slå sönder något.

Det är alldeles för mycket förändring som är till det sämre. Som jag önskar att jag kunde slippa.

Vit skjorta - H&M
Baggy jeans - Gina

Suddig bild men vafan, så blir det med en skitig spegel.

- när alla på k är uppe innan åtta.

Min pappa. Jag hatar att erkänna att han är den viktigaste, den som har format den jag är idag.

Men jag ser inte upp till honom, ännu mindre älskar jag honom.

Han har satt så många spår i mitt psyke att det är omöjligt att radera, men han är en så viktig del till att jag är som jag är just nu och att jag har kommit så långt som jag har kommit i dagsläget. Att jag befinner mig så pass högt upp när jag skulle kunna vara längst nere och skita i allting.

Han har hjälpt mig att våga ta vara på det jag har, för jag vill för allt i världen inte bli som honom.

Min älskade lilla kisse.

Jag saknar dig så otroligt mycket, och jag har så dåligt samvete att jag inte följde med till strömsholm.

Men jag ville inte se dig lida. Jag ville komma ihåg den där spralliga lilla gosungen som inte gjorde en fluga förnär, förutom när du var så sjukt jäkla busig.

Jag saknar dig så jag kommer bli galen.

Just nu rättså dissad och nedstämd.

Fick fetaste dissen. Inte okej.

Dissad på alla<3dag för matte. Fuck it.

Och så är jag stressad, och skoltrött, och full av hemlängtan.

Ne, ska fan sätta mig med fysiken nu.

Eller film... Vet inte riktigt.

AiluCrash – Jag saknar dig

Låten sitter på repeat med matteböckerna i högsta hugg.

Fin kväll va?

Känns som att jag har ett liv...

Alla<3dag och jag sitter djupt försjunken i tankar och plugg.

Kul? Inte det minsta.

Blir en forever alone kväll med Meisan<3

Chokladpudding och allmänt mys, me likey.

Tankarna kryper närmare och jag vet knappt vad jag ska ta mig till längre.
Allting bara dippar. Drar ner mig igen.
Allting efter igår.

Jag vet inte om jag ens vågar att gå dit igen.
Om jag vågar låta honom gröpa i mitt huvud och i mina tankar.

Take me back to where I belong ~

Alla<3dag var det nu…
What to do?

Ah, ligger med musiken i öronen och med tankar som inte vill lämna mig ifred.

Imorgon är det på den icke existerande dagen…
How do I feel about that?
Vet inte.
Vill bara att en speciell person ska komma hit.
Typ nu.

Varför går tiden så fort?
Idag är det en hel jävla månad sen jag förlorade min iPhone. En månad sen jag gick hem från björnbyn tidigt på morgonen. En månad sen jag grät över allt och ingenting.

Ligger helt död i sängen atm.
Har egentligen fysik, men har så sjuk sömnbrist att det inte känns värt att gå iväg, kommer ändå inte fatta något.. .-.
Vill egentligen bara att skolan ska sluta.
Bet inte om jag kommer gå på idrotten heller.. Behöver all energi jag kan få tills ikväll.

Ska på första mötet imorgon sen femman... Jag vill men samtidigt inte..
Dock medveten om hur mycket jag behöver det.
Varför ska mitt psyke aldrig palla detta?

Me wanna sleep, k?

Inget att göra, på lan.

Vill soooooova.

En dag där allt gått fel känns det som.
En dag då allting har rasat samman och jag förlorat all ork.
En dag som jag bara vill glömma bort och radera.

På ett ögonblick rasade allt hopp till små skärvor på marken.
På ett ögonblick försvann meningen med att vakna nästa morgon känns det som.

Jag vill bara begrava mig under kuddar, täcken, stenar, jord och inte komma fram på ett tag. Vill hålla mig borta från folk ett tag. Vill gömma mig från mänskligheten.

- ångest -