En dag där allt gått fel känns det som.
En dag då allting har rasat samman och jag förlorat all ork.
En dag som jag bara vill glömma bort och radera.

På ett ögonblick rasade allt hopp till små skärvor på marken.
På ett ögonblick försvann meningen med att vakna nästa morgon känns det som.

Jag vill bara begrava mig under kuddar, täcken, stenar, jord och inte komma fram på ett tag. Vill hålla mig borta från folk ett tag. Vill gömma mig från mänskligheten.

- ångest -