what a splendid pie!
Sitter i skolan medan alla andra är i Abisko eller Trollsjön och vandrar... Känner mig lite forever alone...
Heldag med matte och fysik... Känns bra då det var matteprov igår och jag är klar med all fysik...
Aja, what to do?
Jo, dra hem och sova och leka lat, yesyes. Typ sova.
Aja, det är fredag iallafall.
Vad fan händer ikväll?
N-A-D-A-A-A-A-A-A.
Kul liv, right?
-
Återigen söndag...
Vart har dagarna försvunnit?!
Känns som att det enda jag gör är att sova.
Fattar inte hur jag fortfarande kan vara trött trots att jag sovit så mycket senaste tiden.
Gått och blivit beroende av tumblr igen, inte okej.
Känns som om dagarna passerar, men jag hänger inte riktigt med. Det är som om allt är i en dimma som är för tjock att ta sig ur.
/dead.
Sataaaaan vilken träningsvärk jag kommer ha imorgon... DAMN!
Men är ändå stolt över all träning.
Lite för mycket att göra i skolan, men det funkar ändå.
Skönt att ha rutinerna tillbaka c:
Vet fan inte vad jag ska skriva om längre...
Solsken och mogna pojkar
Mogen människa det där, som om du inte skulle slippa se mig varje dag bara för att du blockar mig?
Jävla p12a.
Aja, halva veckan avklarad, skönt det.
Även två pass på gymmet.
Och kemiprov.
Ligger i ren tristess och väntar på att linkan ska komma över...
Take that, take that
Fyfan för fredags säger jag bara.
Inte mått så dåligt på länge.
Du förtjänade det iaf, mer än du någonsin tidigare gjort.
Jävla fitta.
Men nu är det måndag och jag är uppe tidigare än vanligt...
Ska iväg och gynna med Anna vid åtta, lovely!
What if's
Så många "om" utan svar.
Men inte väntade du, inte kunde du vänta en månad till tills vi sågs igen.
Inte kunde du heller säga någonting när vi väl satt och snackade om allting mellan himmel och jord och skiljdes år med en puss. Inte kunde du säga något, bara för att jag höll på att börja gråta, av lycka för att jag saknat dig så mycket.
Jag vet inte längre vad jag varken får känna eller känner, förutom svek och tomhet.
Seriöst, när allting började gå bra igen i mitt liv så kom det där och drog ner mig så jävla djupt.
Jag som trodde att du kommit för att för en gångs skull hjälpa mig, inte dra ner mig.
Jag trodde vi var klara med den skiten och hade rett ut allt under sommaren, men nej.
Jag, jag, jag, du, du, du.
Jag försöker mer än någonsin att lägga allting bakom mig, få en nystart, men det är inte längre lätt.
Det är inte lätt när du knappt kollar åt mitt håll, säger någonting till mig eller ens bryr dig om att jag existerar.
Det är inte längre lätt med någonting.
Det är inte längre lätt att möta allas begär, att låtsas som att allting är bra.
Jag vill så gärna prata med dig, som den där kvällen, få dig att se mig i ögonen och säga som det är, men det lär inte hända, för du verkar vara för feg för att ta tag i saker.
Men jag är stolt, jag är stolt över att jag försökte ta tag i allting, jag skyller på dig att allting sket sig den här gången. Den här gången var det fan inte mitt fel.
Det är inte så jävla svårt att "ah, du, förresten, jag har flickvän där hemma."
Jag vill bara att du ser mig i ögonen och säger som det är.
And now I don't even know I'd I can believe in the words that you tell me, goodbye.
Sluta med en sak och börja med en annan.
Jag hatar beroendet mer än allt i världen, och att ingen ser det och hjälper.
Redan skoltrött känns det som, för mycket att göra hela tiden, pallar inte.
Tur iaf att Linn bor här, annars skulle jag gått under de senaste dagarna.
Helvete.
Skaffa hatt?
If everything happens for reason
Om allting sker för en speciell anledning att det ska bli bättre sen...
Vad fan var då gårdagen bra för?
Seriöst, bara gå och dö eller något.
Vill inte se dig.
