Mobbning behöver inte alltid innebära ord, pikar och handlingar. Ibland innebär den även avsaknaden av ord, avsaknaden av handlingar. Att inte inkludera, frysa ute, bli tyst när en person entrar rummet. Där är jag nu. Jag sitter och hör hur de andra skrattar, skämtar och har kul, i deras bubbla, på andra sidan väggen. Men så fort jag ens kommer i närheten eller gör min existens hörd tystnar allting, som att jag spräckte deras bubbla så den försvann och allting i den också, för studen. Sen dröjer det en stund, så är bubblan tillbaka, med skratten, och jag ute ur bilden igen. 

Jag blir inte tillfrågad om lunch, eller middag. Jag måste fråga för att ens få vara med, och då bor vi tillsammans. Jag ingår inte i the power couple, och jag förlorade den jag trodde var en av mina bästa vänner till någon jag knappt anser är en vän längre. Jag trodde vi var väldigt bra vänner, nu får jag blickar och pikar och kommentarer som får mig att vilja sjunka under jorden. 

 

Mobbning är inte alltid högljudd och tydlig, ibland är den tyst.