Jag vill bara åka tillbaka hem. Nu. Jag känner mig så extremt bortprioriterad och utfryst här. Visst jag sitter inte på campus och pluggar som de andra två utan jag sitter hemma. Visst jag åker inte in till stan varje dag och käkar lunch med dem, för att jag oftast fortfarande sover när de käkar lunch. Men det är fan inte anledning till att frysa ut mig fullkomligt och inte ens fråga om något annat än hur det gått att plugga idag och om jag kan tänka mig att laga middag. Det är i stort sett den enda konversationen jag får med dem varje dag. Jag hade hoppats på att tjäna åtminstone en vän under tiden när jag är här men det enda jag fått är ångest.