Med dina andetag mot nacken ligger jag här, vaken, medan klockan närmar dig mer och mer morgon.
Medan du sover gör jag alla ansträngningar för att inte väcka dig med min hosta, för du är så vacker när du sover.

Andra natten i rad utan i stort sett någon sömn alls. Jag bara hostar. Förstår inte, är inte ens trött.

Några få dagar kvar till skolavslutning och sommarlov, åh så jag borde längta, eller hur? Istället ligger jag här och känner hur extremt mycket jag inte vill ha något av dem, för det betyder att jag måste åka hem. Åka hem och lämna den vackra som ligger och sover bakom min rygg just nu.