Inne på sjätte dagen hemma och det har varit så jävla mycket kaos hittills.

Speciellt efter i måndags, när mamma blev påkörd på cykeln och hamnade på akuten hela kvällen.

Sen massa kaos hit och dit med massa annat.

Och som grädde på moset är inte min pojke här att rädda mig, utan 132 mil bort.

 

Nedräkningen tills jag åker upp igen ligger på knappt 27 dagar, och jag har nog aldrig längtat såhär mycket, någonsin. Min livräddare.