Ännu en morgon ligger jag här, med avsnitt efter avsnitt av oth spelandes.
Jag kan inte sova.
Ångra ingenting som fått dig att le...

Slängde precis iväg ett sms med en text kring någonting som jag alltid hatar att erkänna, varje gång det händer.
Människan detta sms nu är hos ligger och sover och har gjort det i ungefär tre timmar antagligen.
Tre timmar sen jag och Mei-li lämnade björnbyn.
Tre timmar sen vi trotsade kylan för att ta oss hem, och nästan dog på kuppen.
Tre timmar av lite för mycket tankar.

Sömnen är för långt bort... Och solen börjar närma sig i horisonten.
Jag borde sova, jag borde verkligen sova.