När allting hemma bara handlar om bridge och katter stänger jag åter igen in mig på mitt rum med musik på hög nivå. Det här är inget hem längre, utan ett fängelse. När jag får spendera bara ett par dagar på ett helt annat ställe borta från allt det här mår jag så otroligt mycket bättre, men när jag kommer hem igen kliver jag in i den där svarta bubblan. Jag vill inte vara kvar här, jag orkar inte.

Packa, åka buss, åka bil, packa upp, packa åter igen. Min dag, underbar va?
Packa igen för resten av lovet... Känns bra att bara vara hemma max 15 timmar i sträck på hela lovet...
Stugan imorgon bitti till söndag tidig morgon, då det bär av till skogarna utanför Västerås och är där tills måndag kväll. En ledig dag på ett lov som nästan är två veckor... Duktigt Lina.

Nej, jag orkar inte med verkligheten, kryper tillbaka in i min bubbla och fortsätter att packa.

Jävla Kiruna som inte är klara med den preliminära intagningen än, jag vill ju veta!

Försvinner in i min bubbla igen, även fast mina cigg ligger och ropar efter mig.

- orkar inte -