Jag vill försvinna från denna verklighet och skapa min egna lilla verklighet av min drömvärld.
Det här fungerar inte, jag vill göra någonting med mitt liv som är omöjligt här.
Det är omöjligt för mig att vara mig själv i den här staden. Jag måste ständigt gå omkring på helspänn i rädsla att åter igen bli sårad. Det har hänt för mycket här, för mycket för att jag med min resterande styrka ska kunna dra mig ut ur mitt skal av säkerhet. Men jag är ganska säker i mig själv numera, när jag slipper drömmarna, orden, blickarna.
Jag vill inte leva i den här verkligheten, för det här är inte jag.
Bara ett par månader till, sen slipper jag alting här. Ett par månader till, sen får jag leva i min drömvärld i först en månad, sen förhoppningsvis tre år till efter det.

Förlåt för den dåliga uppdateringen, legat sjuk hemma. Är dock fortfarande sjuk så ligger och drömmer mig bort i soffan framför film och konstiga tv-program. Missade volleybollturneringen i skolan igår, ledsen Lina, kunde itne träffa Andreas i torsdag, sur Lina, kunde inte tävla idag, galet ledsen Lina. Ja, jag tycker synd om mig själv när jag är sjuk, men inte mycket, bara sådär sjuk att man inte har någon ork till att göra någonting alls. Det är bland det värsta som finns tycker jag, för jag hatar det. Jag är för pigg för att sova, men för trött och grötig i skallen för att göra någonting vettigare än att kolla på tv eller läsa.
Istället ligger jag och funderar och drömmer mig bort till sommarens sköna dagar med läger, festivaler och gymnasiebesked.

- 13 hemska dagar kvar -