Okej, jag vet inte om det går upp eller ner atm.
Men på något sätt känns det som om någonting har släppts...
Liksom försvunnit från mina axlar, men jag vet inte varför.
Känns konstigt, men samtidigt som en lättnad.

Dock har drömmarna kommit tillbaka - igen.
Om samma jävla idiot som alltid... Men nu var en större del av den släkten inblandad.
Äh fyfan.

Och och och jag vill pierca mig, typ nu.
Och färga håret, men det orkar jag inte.
Och jag har ont i nacken, men det skiter jag i. Kan vara det som gör att jag inte tänker lika mycket och allt känns lite lättare.
Annars kan det vara för att jag ska träffa Tina imorgon (dock bara på en tävling) men ändå
Och att jag ska dit nästa helg igen
Eller för att jag ska se Lars Winnerbäck på söndag med massa mysigt folk
Eller för att jag ska leka runt i Karlskoga måndag-tisdag på ett orkesterprojekt.
Aja jag vet inte.
Vet inte om jag vill veta heller för den delen..

Skitsamma, nu måste jag städa.
Träffa Josefine<3 senare, inte gjort det på typ hela sommarlovet nästan.
Iaf inte sen efter lägret...

[Dagliga uppdateringar, fortfarande, på facebook om folk som hittat någon, men börjar även bli fler och fler som det tar slut för. Jag kan inte säga att jag inte tänker på dig fortfarande, dagligen, för det gör jag, nästan konstant. Och jag saknar dig, men inte på sanna sätt som förut. Jag vet inte längre.]