Jag gillar inte första april, men jag har lyckats hålla mig borta från att bli lurad.
Helt asum dag... Säger vi.
Jag mår helt okej...
Tills jag är ensam.
Helvete.
Kan inte någon bara spola tillbaka tiden typ sådär ett år?
Ja, ett år helst.
Och ta bort det för två år sen.
Visst mina armar är hyfsat rena och inget nytt har tillkommit på drygt ett år.
Men det betyder inte att jag aldrig är nära.
Att jag aldrig har dom tankarna.
Bara för att jag är kär betyder det inte att livet är helt toppen.
Långt ifrån.
Sömnproblem är det bästa som någonsin inträffat.
Jo men verkligen..
Jag va verkligen seriös där också.
Kan knappt sova, och när jag väl somnar äre bara att klara sig igenom dom drömmar som passerar bakom ögonlocken.
Försöka att klara sig igenom några timmars sömn.
Senast inatt vaknade jag upp gråtandes.
Jag hatar drömmarna.
Kan dom inte bara lämna mig ifred?
Jag kommer alltid vara den jag tidigare vart, men jag är samtidigt någon annorlunda.
Jag är bara rädd..
Rädd att bli sårad...
Rädd för att bli lämnad i sticket...
Rädd för att vara ensam.
Jag snackar inte öppet om mina tankar.
Inte om mina problem eller liknande heller.
Jag är tillbaka där jag började...
För tre år sen... Drygt.
Jag hatar att gråta, och det händer nästintill aldrig att man hittar mig med söndergråtna ögon.
Jag gråter nästan aldrig.
Men det måste inte betyda att jag är hel på insidan.
Att det inte är något som är upprivet.
Att det inte är något som som ligger klart för att koka över.
Men välkommen till verkligheten...
Här är inget som det verkar.
Ingen är som dom utger sig för att vara.
Ingen är sann rakt igenom, inte ens jag.

Du är dig lik.
Vad var det som gjorde att det blev som det blev?
Du va den som jag litade nästan mest på.
Den som visste nästan mest om mig.
Jag saknar den tiden.
Du förändrade mig.
Jag saknar den tiden.

Så.
Nu är jag klar.
Säger vi.
Tänker inte skriva här.
Inte mer och inte nu.
Bara så jävla trött på att folk tror att allt är bra bara för att man skrattar och ler.

"När du fann mig satt jag hjälplös vid ett spår..."
Bara att ingen hittar mig när jag sitter där nere och tänker.
Inte en jävel ser mig där.